Denna sida innehåller vanligt förekommande frågor och svar om W3C och om hur W3C:s lokalkontor fungerar.
Sidan kan naturligtvis inte innehålla svar på alla tänkbara (och otänkbara) frågor som kan dyka upp. Vi har tillämpat principen att när vi mottager en fråga som kan ha allmänt intresse, så formulerar vi frågan och dess svar på dena sida, så att andra direkt kan ta del av informationen. Har du några specifika förslag på frågor, sänd ett epostmeddelande till "w3c @ sics.se".
Det finns frågor som berör vilket ansvar W3C har för innehåll på webben. T.ex. "Webbplatsen XXX publicerar anstötligt innehåll, och den webbplatsen är tydligen administrerad av W3C. Så W3C borde stoppa XXX".
Det korta svaret är att W3C enbart administrerar sina egna webbplatser -- det som ligger under domänen "w3.org". Det finns dessutom ett antal webbplatser runt om i världen som administreras av W3C:s lokalkontor, t.ex. "w3c.se" i Sverige, "w3c.de" i Tyskland/österrike och "w3c.it" i Italien. Alla dessa webbplatser innehåller enbart W3C-relaterat innehåll, och inget externt material lagras där. Och därmed tillhandahålls inget anstötligt innehåll från dessa webbplatser.
Vad är det då som får webbanvändare att tro att W3C aktivt stöder anstötliga webbplatser? Svaret är enkelt -- W3C nämnes på en av de första raderna i webbsidor:
<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0 Frameset//EN" ... >
Så scenariot är att någon vill ta reda på vem som ansvarar för webbplatsen, och därmed tittar på "käll-formatet" för sidan. Och vad är det första som man ser? Jo, "W3C". Och ofta är det så att namnet på en organisation anges i början eller i slutet av ett textdokument. Då W3C är ett namn som känns igen, så ser det ut som om W3C är den organisation som man skall kontakta.
Men om W3C inte har någon del i webbplatsen, varför nämns då W3C? För att förstå detta måste man inse vad "DOCTYPE"-raden egentligen uttrycker. Allt denna rad (i fallet ovan) betyder är att att "denna webbsida är uttryckt i formatet HTML 4.0 Frameset", och att W3C har definierat detta format. Och med format menas då det sätt varpå sidan kan strukturerats med text och taggar ("<HTML>", "<BODY>", "<TABLE>", etc.)
En huvudprincip för W3C är att format skall standardiseras (det ger interoperabilitet på webben -- alla webbläsare skall kunna presentera innehåll som andra skapat), och att format skall vara fria att använda. "Fria att använda" .... det innebär att formaten kan användas av vem som helst, för vad som helst, alltså även för anstötligt innehåll. Men det är inte mer kontroversiellt än att det svenska alfabetet a, b, ... å, ä och ö är fritt att använda, och därmed kan anstötliga brev skrivas utan att Svenska Akademin kan göra något åt det.
Sensmoralen av detta är att W3C inte har något mandat vad gäller vem som publicerar vad på webben. De aktörer som närmast är ansvariga för detta är
Har då W3C helt ignorerat frågan om anstötligt innehåll? Nej, men eftersom W3C arbetar med att ta fram standarder, så ser man detta i termer av standarder som ska bidra till bättre hantering av olika typer av innehåll. Huvudprincipen har varit att eftersom det i praktiken inte går att förhindra att anstötligt innehåll publiceras, så är det vettigare att skydda användaren från att exponeras för sådant innehåll.
Arbetet med Platform for Internet Content Selection (PICS) är ett exempel på detta. Genom att kunna märka upp innehåll på visst sätt, så kan en webbläsare parametriseras till att inte presentera vissa typer av innehåll -- t.ex. pornografiskt innehåll.
Se även W3C:s FAQ - "Spam".
Här är ett exempel på behovet att vara korrekt. W3C strävar efter att vara entydig i sin information till omvärlden. Men detta är naturligtvis ett problem då webben (och därmed mottagare av W3C:s information) finns överallt i världen, och därmed i alla slags språkomgivningar. För att minimera riskerna att översatta dokument kan missförstås m.a.p. vilken typ av dokument det gäller, så har det etablerats en norm för översättningar av W3C-dokument.
W3C driver i praktiken en "standardiseringsprocess", även om det formellt sett inte är standarder som produceras. Den strikta betydelsen av standarder står för det som formella standardiseringsorgan officiellt publicerar. I Sverige har vi t.ex. SIS som är nationellt standardiseringsorgan. [inom parentes sagt - på SIS hemsida, läser man: "SIS, Swedish Standards Institute" ]. W3C har inte en sådan roll. Det som tas fram är konsensus-baserade rekommendationer om teknologi eller teknologins användning. Det är därför som saker som XML specificeras i dokument som är "W3C Recommendation" - inte "W3C Standard".
En Recommendation tas fram i en väldefinierad process, där man startar med behov och ideförslag, som sedan konsolideras till förslag till "standard" (låt mig för enkelhets skull använda denna citationsteckenmarkerade term), som genomgår utvärdering/granskning av olika typer, och som går igenom en sekvens av tillstånd på vägen mot en "standard" (se W3C Recommendation Track Process):
Att ett dokument, som kommer från W3C och beskriver en teknologi, betyder alltså inte att det är något som W3C säger nu bör följas. Ett Working Draft är ett steg på vägen mot en "W3C Recommendation".
Eftersom de termer som listades ovan har en väldefinierad mening, är det viktigt att denna mening klart framgår i alla sammanhang där dokument nämnes. Om man t.ex. publicerar en notis på svenska om ett pågående arbete inom W3C, så är det viktigt att statusen på dokument som man nämner är klart och entydigt förstådda.
Alltså, att kalla något "ett nytt arbetsdokument" har inte samma entydighet som att karaktärisera det som "ett [W3C] Working Draft".
Av det skälet tillämpar alla W3C-organ (t.ex. de olika W3C-kontoren världen över) en strikt princip - vissa engelska termer har en strikt betydelse då de används i W3C-sammanhang, och dessa termer översätts inte.
Så det är svaret på din fråga: "varför inte skriva arbetsdokument istället för Working Draft".
Sedan kan man ju fråga: varför har vi inte språkmarkerat, < ... lang="en"> ... </... > , i webbsidan. Där kan vi möjligen anses ha brustit. Så här tar vi till oss en utmaning att definiera och tillämpa en konsekvent princip för hur vi hanterar detta.
Som en analogi kan man tänka på hur jurister måste vara försiktiga med terminologi - är något en förordning, en lag, en föreskrift, ..... Det är i sådana sammanhang som man alltid måste göra en avvägning - vill man vara entydig och kanske upplevas som formalist, eller vill man vara informell och därmed möjligen ge upphov till missuppfattningar.
Förutom sådana strikta formaliteter finns det andra områden där vi inte har svenska ord som direkt fångar upp ett begrepp. T.ex. "workshop", som ju egentligen historiskt betyder "verkstad". Men att använda "verkstad" skapar fler problem för de tilltänkta läsarna än användning av den engelska termen "workshop". Det är alltså ett exempel på hur engelsk terminologi tar plats i svenska språket. Andra fall är kanske inte lika klara - "plug-in" vs. "instickskomponent". Vi lever i en tid där terminologin verkligen dynamiskt förändras, och bara till en viss det kan styras av språkvårdande organ - "språket är en autonom och evolutionär aspekt på samhället".
översättningar av W3C-dokument sker egentligen på en frivillig basis. En stor del av översättningarna görs av frivilliga (i Sverige) och det vi på W3C-kontoret bidrar med är att språkligt granska (och ibland tekniskt granska) för att så vitt det är praktiskt möjligt uppnå konsistens och konformitet mellan olika översatta W3C-dokument.
Alltså - urvalsprincipen är kanske inte så intressant, eftersom det till stor del är andra som översätter och därmed ligger valet i deras händer (bl.a. beror det alltså på deras intresse).
Rent principiellt vill vi helst att dokument med bredare praktisk användning blir översatta och specifikt där användare kanske inte tillhör gruppen "djupa IT-teknologer". Ett exempel på dokument som vi vill prioritera i översättningsarbetet är dokument från W3C/WAI - alltså dokument om tillgänglighet, eftersom det berör alla som konstruerar webbsidor.