http://www.w3.org/ -- 26 januari 2005 -- World Wide Web Consortium (W3C) meddelar att det stöder två nya specifikationer som är viktiga för bredare internationell spridning av webben. Dessa publikationer, som är ett samarbete mellan IETF och W3C, är RFC 3986, STD 66 Uniform Resource Identifier (URI): Generic Syntax och RFC 3987 Internationalized Resource Identifiers (IRIs), som är en Internet Engineering Task Force (IETF) "Internet Standard" respektive "Proposed Standard".
Webben definieras som den universella heltäckande rymd som innehåller alla Internet-resurser och andra resurser som kan refereras till med hjälp av Uniform Resource Identifiers (URI:er, vanligen kallade "URL:er").
I Tim Berners-Lees ursprungliga förslag, och i den första implementationen av webben, baserades webben på ett litet antal teknologier, såsom Hypertext Transfer Protocol (HTTP) och HyperText Markup Language (HTML). Men mer grundläggande än både HTTP och HTML är URI:er, som är enkla textsträngar vilka pekar ut Internet-resurser -- dokument, resurser, människor, och allt möjligt. URI:er är det lim som binder samman webben. IRI:er utvidgar och förstärker detta lim, genom att låta människor använda sitt eget språk för att identifiera webbresurser.
Genom IETF:s Internet Standards Process har tusentals publikationer tagit fram, bl.a. ett 60-tal Internet Standards. URI-specifikationen är nu del i denna mängd. En Internet Standard (eller kort, "Standard") har en hög teknisk mognadsgrad, och ger väsentligt mervärde till Internätanvändningen. Den nyaste av dessa två dokument, IRI-specifikationen, har publicerats som en föreslagen standard ("Proposed Standard").
Uniform Resource Identifier (URI): Generic Syntax är författad av Tim Berners-Lee (ledare för W3C), Roy Fielding (Day Software) och Larry Masinter (Adobe Systems) med hjälp av W3C Technical Architecture Group (TAG). Denna standard beskriver design, syntax och hantering av URI:er, säkerhetsaspekter, samt normalisering och jämförelse (för att bestämma om två URI:er är likvärdiga).
Denna nya standard ersätter den URI-specifikation som publicerades 1998. Bland de tekniska förändringarna kan nämnas att värd-komponenten i en URI nu kan anges i form av internationaliserade domännamn, att det finns en regel om hur man uttrycker absoluta URI:er med optionella fragmentangivelser, en ny formulering av sektion 6 "Normalization and Comparison" av Tim Bray och W3C TAG, förenklad grammatik, förtydliganden av tidigare tvetydiga formuleringar, och uppdatering av mängden reserverade tecken.
Dokumentet Internationalized Resource Identifiers (IRIs) ("Proposed Standard") har tagits fram med hjälp av W3C:s arbetsgrupp för internationalisering ("Internationalization Working Group"), och har skrivits av Martin Dürst (W3C) och Michel Suignard (Microsoft Corporation).
Med få undantag kan man nu använda teckenuppsättningarna för alla världens språk, och inte längre vara begränsad till A-Z. Genom att utvidga mängden tillåtna tecknen från att vara begränsad till US-ASCII till att omfatta Universal Character Set (Unicode/ISO 10646), kan nu innehållsförfattare och användare använda sitt naturliga språk för att identifiera resurser. Dessutom har många W3C-specifikationer - såsom XML, RDF, XHTML och SVG - länge behövt en standard för identifierare som stöder internationella tecken. IRI-specifikationen är en sådan bas-standard.
Enligt IRI-specifikationen är varje URI även en IRI. Därmed behöver inte URI-användare ändra sitt arbetssätt för att nå resurser på webben. Specifikationen beskriver även hur man skall konvertera en IRI till en URI så att existerande system kan fortsätta fungera; specialfallet dubbelriktade IRI:er; ekvivalens mellan IRI:er, IRI-användning i olika situationer; säkerhetsaspekter; och användningsråd.
Dessa IETF-dokument är bra exempel på det långvariga samarbetet mellan IETF och W3C.
Liksom HTTP-specifikationen togs URI-specifikationerna fram innan W3C grundades, och de är bland de äldsta webb-specifikationerna. Eftersom dessa används inom många IETF-arbeten, så hanteras deras standardisering inom IETF. Inom W3C:s URI-aktivitet sker diskussioner om URI:er och dessas användning, och aktiviteten arbetar även med koordinering av andra W3C-aktiviteter kring webbteknologier.
W3C skapades för att leda webben till sin fulla potential, genom att utveckla gemensamma protokoll som bidrar till webbens utveckling och säkrar dess interoperabilitet. W3C är ett internationellt industri-konsortium som drivs gemensamt av MIT Laboratory for Computer Science (MIT LCS) i USA, European Research Consortium for Informatics and Mathematics (ERCIM) med högkvarter i Frankrike, och Keio University i Japan. Bland de tjänster som konsortiet erbjuder finns t.ex. databaser med information om webben, riktat till såväl utvecklare som användare, och olika prototyper och exempeltillämpningar, som demonstrerar användandet av ny teknologi. Fler än 350 organisationer är medlemmar i konsortiet. Mer information finns på http://www.w3.org/