(Finns även på engelska. Dessutom som översättningar till andra språk )
http://www.w3.org/ -- 12 maj 2009 -- Idag meddelar W3C att ännu en ny standard publicerats, en standard som gör det möjligt att använda XML-verktyg för att förbättra kvalitén på alltmer sofistikerade system och tjänster byggda på XML-standarder. Nu kan utvecklare validera uppsättningar av XML-dokument, antingen på sin fasta plats genom att använda Service Modeling Language 1.1 (SML), eller som ett paket, genom att använda SML Interchange Format 1.1 (SML-IF). Giltighetsvillkor uttrycks genom att använda en flexibel kombination av XML Schema och ISO Schematron, som har utvidgats för användning över olika dokument.
"Dessa standarder minskar integrationskostnader, bevarar leverantörsoberoende, och erbjuder ny flexibilitet i hanteringen av uppsättningar av sammanlänkade XML-dokument", säger John Arwe, ordförande i Service Modeling Language Working Group, som har tagit fram denna nya standard.
Som ett exempel på hur SML ger mervärde till XML-ekosystemet, kan vi beskriva vad som händer när någon köper en flygbiljett. Antag att information om reservationen lagras som ett XML-dokument, och att detta inkluderar information om passageraren. Reservationen hänvisar även till ett annat XML-dokument som lagrar avgångstid och annan information om själva flygtransporten. En verksamhetsdel hanterar kundinformation, en annan information om flygningar. Innan flygbolaget har en (webbaserad) dialog med en kund, vill flygbolaget försäkra sig om att systemet som helhet är konsistent. Med SML kan flygbolaget verifiera att viktiga begränsningsvillkor på flygningar och reservationer är uppfyllda. Detta gör det lättare att upptäcka och hantera inkonsistenser, och detta kan göras utan att behöva skapa speciell egen programvara för detta ändamål. Som en följd därav kan flygbolaget minska verksamhetskostnaderna då t.ex. passagerare behöver informeras om ändringar i avgångs- och ankomsttider.
En organisation kan också behöva hantera speciella begränsningsvillkor när data används i speciella sammanhang, såsom när lokala lagar ställer ytterligare krav. Utvecklare kan använda SML som medel för att lägga till sammanhangsspecifika villkor utan att man behöver mångfaldiga data.
Det finns ett antal situationer i samhället som tydliggör varför organisationer väljer att hantera data i små delar, men ändå inte vill förlora möjligheten att validera med scheman. Ett flygbolag kan behöva utbyta information med ett antal biluthyrningsfirmor. Istället för att bygga speciella tillämpningar för att dela information, så kan flygbolaget använda den öppna standarden SML-IF och på så sätt minska kostnaden för samverkan med andra organisationer. SML utvidgar schemabearbetning genom att "följa länkar", så att man kan försäkra sig om att data som man länkar till har förväntad struktur. SML och SML-IF kan användas med godtycklig XML-vokabulär, och bygger på existerande standarder som XML Schema och ISO Schematron.
SML och SML-IF har utvecklats av arbetsgruppen för tjänstemodellering (Service Modeling Language Working Group) där förljande W3C-medlemmar deltagit: CA, HP, IBM Corporation och Microsoft Corporation.
W3C är ett internationellt konsortium där konsortiets medlemmar, en heltidsanställd stab och andra intresserade arbetar tillsammans för att utveckla webbstandarder. W3C:s huvudsakliga verksamhet är att ta fram webbstandarder samt riktlinjer, råd och anvisningar som säkerställer webbens långsiktiga tillväxt. Fler än 400 organisationer är medlemmar i konsortiet. W3C drivs gemensamt av MIT Computer Science and Artificial Intelligence Laboratory (MIT CSAIL) i USA, European Research Consortium for Informatics and Mathematics (ERCIM) med högkvarter i Frankrike, och Keio University i Japan, samt har ytterligare regionala kontor världen runt. Mer information finns på http://www.w3.org/