"Klarspråk" tar ett språkligt perspektiv på hur information kan tillhandahållas. Webben ska vi se som ett medium med vilket myndigheter kan kommunicera med medborgare. Målet är att få så bra kommunikation som möjligt. Hur språket utformas är en komponent i detta. Men det finns även andra faktorer som påverkar effektivitet och precision i kommunikation. Även sådana faktorer måste man ta hänsyn till i praktiska informationsinsatser.
I klassisk användning av webben påverkas informationsöverföringen av HUR text presenteras, t.ex. typografi och layout. Men den klassiska webben tillhandahåller även andra mekanismer som man bör förstå hur man använder. Ett sådant exempel är hur användare med funktionshinder använder webben -- den s.k. tillgänglighetsutmaningen. Det är viktigt för myndigheter att kunna ge webbtillgång till alla medborgare, inte minst i perspektivet av en alltmer åldrande befolkning.
Man måste även inse att webben inte bara är ett leveransmedium där information kan tillhandahållas. Webbplatser erbjuder också hjälp att hitta information. På webben är sökning ett vanligt sätt (för att inte säga "det vanligaste sättet") att hitta information -- inte bara på den globala webben, utan även på enskilda webbplatser. Är sökfunktioner i praktiken en hjälp eller ett problem för användaren? Det handlar såväl om hur användaren kan formulera sökfraser, som hur sökresultat presenteras. Hur ser sökmekanismer ut idag? Hur kan de se ut i framtiden? Och hur påverkar det hur informationen bör formeras?
Man kan även tänka på hur de digitala tjänster man tillhandahåller bör paketeras. I dagens läge är det via webben som användare utnyttjar tjänsterna. Hur bör de interaktionsformulär som tjänsterna använder formeras ur ett språkligt/förståelsemässigt perspektiv?
Vad vi sett under de senaste åren är framväxten av det som kallas "web 2.0". Med web 2.0 kommer några nya områden som man måste kunna behärska. Ett av dessa är dynamiskt innehåll -- innehåll som formeras i real tid för att passa användarens aktuella behov. Hur kan språkliga aspekter hanteras i sådana dynamiska sammanhang?
Ett annat inslag i web 2.0 är webben blir ett tvåvägsmedium, där användare har större möjligheter att föra en dialog (eventuellt i samverkan med andra användare -- samtal med fler än två deltagare) med myndigheten. Här behövs råd och riktlinjer om hur man bör hantera dessa nya möjligheter.
Sedan kommer det nya apparater in i bilden. I ett lite längre perspektiv kommer den traditionella datorn (persondator, laptop, etc) att bli mindre relevant, då de mobila apparaterna får en dominerande roll. Och dessa apparater introducerar nya utmaningar för skapande av innehåll. Hur kan skapat innehåll återanvändas för leverans till olika typer av apparater?
Rent praktiskt har författarverktyg ("authoring tools", "content creation tools", ...) stor betydelse i informationshanteringen. Vilken verktygsstöd och metodstöd vill man ha för att vara säker på att den information man tillhandahåller över webben är förståelig?
Slutligen bör man komma ihåg att vi är i en situation av snabb förändring. Användare förändras, inte minst genom att den digitalt tränade ungdomen växer upp och kommer att ha andra förväntningar på hur myndigheters webbplatser fungerar. Och teknologin förändras, såsom nya mediaformer och nya interaktionsmekanismer. Hur ser en strategi för dagen ut, i perspektivet av en framtid som ser annorlunda ut?